Fontänhuset kom till mig vid precis rätt tillfälle!

Jag kom som adoptivbarn till Sverige från Brasilien 1973. Jag var sex år gammal, det var februari och det var första gången jag såg snö, det var en häftig känsla som jag minns tydligt.

Fram tills jag var åtta år och började i skolan var min uppväxt ganska lugn. I skolan hade jag svårt att koncentrera mig, i efterhand har jag förstått att det förmodligen berodde på min ADHD, en diagnos som jag fick först i vuxen ålder. Min uppväxt präglades av mina föräldrars alkoholmissbruk samt avsaknad av kärlek och närhet.

”Det var en häftig känsla att se mitt namn där och rättstavat var det också, Kristian med K. Jag ska rama in den och sätta upp på väggen.”

Jag bytte skola flera gånger, samt hamnade på skolhem och sedan även fosterhem. Jag hade en otrygg uppväxt utan nära relationer vare sig till vuxna och vänner. Även i vuxenålder har jag haft svårt med relationer både när det kommer till kärleks- och vänskapsrelationer. Jag har känt mig otrygg och rotlös samt att jag har haft svårt att knyta an till andra människor, jag tror att det är därför som jag både som barn och vuxen har valt att vara mycket ensam. Det har funnits en rädsla inför att skapa relationer till andra, för då finns det möjlighet till misslyckande och att bli övergiven.

Ungdomsåren var stökiga och i sena tonåren började jag att självmedicinera mig med amfetamin. Jag märkte att amfetaminet gjorde mig lugn samt att jag lättare kunde koncentrerar mig. Användandet av amfetaminet eskalerade och jag gick in i ett missbruk som pågick i ca 15 år. Vändningen kom när jag fick min ADHD diagnos, jag blev då behandlad med medicin och gruppterapi på Karolinska Institutet, Magnus Huss-mottagningen. Jag kände att jag hade hamnat på rätt ställe, med specialister och andra som var i samma situation som jag. Jag kände att jag verkligen fick den hjälp som jag behövde.

”Jag var motiverad och hade en stark vilja att bryta min isolering.”

Efter ett och ett halvt år i både grupp och enskild terapi på Magnus Huss så tipsade min psykolog mig om Fountain House. Hon berättade att några från Fountain House hade varit och informerat om sin verksamhet och hon tyckte att det verkligen lät som något för mig. Hon gav mig telefonnumret och jag ringde och bokade in ett nybesök.

Det första nybesöket missade jag på grund av att jag somnade, jag blev arg och frustrerad på mig själv och tänkte att det var typiskt mig.  Jag ringde och bokade en ny tid som jag fick två veckor senare, väntan var lång då jag ville komma på en gång.  Det var Thomas och Nelly som tog emot mig och det kändes helt rätt för mig från första stund. Jag fick med dagens Bulletin hem, där stod det att jag skulle komma på nybesök och att Nelly och Thomas skulle ta emot mig. Det var en häftig känsla att se mitt namn där och rättstavat var det också, Kristian med K. Jag ska rama in den och sätta upp på väggen.

”Jag kände att jag verkligen fick den hjälp som jag behövde.”

Mitt medlemskap i Fountain House kom precis i rätt tid för mig. Jag var motiverad och hade en stark vilja att bryta min isolering. Jag såg att det fanns en möjlighet att skapa relationer, vara med i ett sammanhang och medverka i sociala aktiviteter, något som jag inte hade erfarenhet av men nu kände en önskan till. Att känna mig behövd, att jag duger som jag är och var en del av ett sammanhang, något som jag aldrig riktigt har känt tidigare.

Nu har jag varit här på Fountain House i över ett år, i början var det en stor omställning att bryta isoleringen och komma hemifrån men det var samtidigt en skön känsla att bara komma ut från lägenheten. I början var jag här ca två dagar i veckan, jag gjorde alltid samma arbetsuppgifter, först var det att skala potatis och hacka lök. Efter ett tag gick jag över till att städa toaletterna, det var en arbetsuppgift som jag ofta utförde själv, jag kände då att jag började falla tillbaka i gamla mönster av ensamhet. För att bryta detta så började jag istället att välja arbetsuppgifter där man var två eller fler, där jag kände mig delaktig i en grupp. Nu är jag här fyra dagar i veckan och de arbetsuppgifter som jag tycker bäst om är att informera om verksamheten och att ta emot nybesök.

”Även i vuxenålder har jag haft svårt med relationer både när det kommer till kärleks- och vänskapsrelationer.”

Under hösten var jag dels med på fontänhögskolan som är ett samarbete mellan Fountain House och Ersta Sköndal Bräcke Folkhögskola. Jag åkte även på en tvådagars resa till Göteborgs fontänhus där jag deltog i deras köksarbete och blev väldigt inspirerad av deras salladsbuffé. Jag delade med mig av mina tankar och idéer från resan på ett husmöte och har även varit med och förbättrat vårt salladsbord.

Både att delta i fontänhögskolan och att göra resan till Göteborg har stärkt min självkänsla, jag kände att jag fick ett förtroende som jag faktiskt slutförde. Att börja arbeta på Fountain House har varit en fantastisk resa för mig som är långt ifrån slut. Jag var väldigt motiverad till förändring och att bryta isolering när jag kom hit, jag känner att jag har kommit en lång bit på vägen samtidigt som jag har en bit kvar. Jag känner att jag verkligen får det stöd och social stimulering här på Fountain House som jag behöver för att nå mitt mål som är att få ett deltidsarbete utanför huset. Vad som än händer kommer jag dock alltid vara kvar på Fountain House på ett eller annat sätt, det här stället lämnar jag inte i fösta taget.