Därför är jag som jag är

Det började med att jag blev mobbad i ett decennium. Vilket ledde till mer och mer stillasittande framför datorn, tills det inte blev något annat än så. Lägg till en alltför ensidig kost och att en person satte mitt liv på ända. Allt som allt ledde det till överbelastning av både kropp och själ. Så efter en del galenskaper var det på väg till psykiatrin. Väl där skapades en tilltro till medicin, vilket medförde ett ökande och ökande av doseringen – för att må bättre som man tror, men det gjorde bara att biverkningarna anhopades.

 

”Här fick jag användning av både mina datorfärdigheter och kreativitet, så pillerknaprandet och rädslan minskade på grund av det.”

 

Efter komplettering av högskolekompetensen begavs det iväg till Skåne för en utbildning i Gastronomi, men samhällets höga tempo var inte något för mig. Och väl i arbetslivet lades också till slavliknande löner utan erkännande. Så, ja, jag är en drömmare, och vill inte befinna mig i den ”vanliga” världen.

För ett antal år sen hade jag ångest nästan dygnet runt, och min enda trygghet var att prata med några olika från öppenpsykiatrin. Men till syvende och sist, är man en vara för dom – jag erkänner hemligheter som dom nitiskt skriver i sina journaler, och blir påtvingad piller som driver världsekonomin framåt.

Till slut fick jag dock träffa en arbetsterapeut, som försökte få ut mig på olika ställen, och efter en del misslyckade studiebesök hamnade vi på Götgatan 38.

Det intressanta är att jag var ofta ibland vägg-i-vägg med FH, när jag åt på restauranger eller fikade här på Söder. Men det var innan 2012, i vid det här taget har vi fått en Unga Vuxna-satsning, så just där jag var alldeles för mig själv förut, lämnar vi nu ut flyers.

 

”Man lär sig mycket om livet här – det är inte en skyddad verkstad, utan speglar samhället utanför.”

 

I början var jag här på huset några dagar, sen tyckte jag att det inte var något för mig. Det har hänt på många platser tidigare, eftersom jag har svårt att lita på folk. Det råkar dock vara så att Fountain House har som regel att kontakta medlemmar som inte är här. Så efter att en hel veckas ringande från deras sida svarade jag till slut, och har stannat sen dess. För här fick jag användning av både mina datorfärdigheter och kreativitet, så pillerknaprandet och rädslan minskade på grund av det.

Man lär sig mycket om livet här – det är inte en skyddad verkstad, utan speglar samhället utanför. Men det kan inte vara lätt hela tiden. Eftersom jag levt så stora delar av livet framför en skärm, så har jag fortfarande mycket att lära mig om människor – att samarbeta, att lyssna, att arbeta och vara i tid, vilket Fountain House hjälper till med.

Tiden på huset spenderar undertecknad genom att vara i köket på söndagar, att läsa dikter i Radio Totalnormal som sänds här på Götgatan, och jag försöker läka både psykisk och fysiska ohälsa i Wellness-gruppen.

 

__________________________________________________

english version

 

WHY I AM LIKE I AM 

It started in school: I got bullied for a decade. That lead to me being more and more at home, until there wasn’t anything else except me and my computer. Factor also in a far too restricted diet, and that a person turned my life upside down. All and all, this turned into an incredible stress on my body and soul, and I broke down completely. So after a funky episode I was off to the psychiatry. There I put my faith into the medical science. Upping and upping the dozage on my ”make-normal” pills for many years. To get mentally healthier I thought. Ultimately it just meant that the side-effects grew.

 

”Here I get to use both my geeky and creative skills, so both my addiction and anxiety got reduced because of that.”

 

After upping my grades, I eventually got to study at University. Nevertheless, society’s high pace wasn’t anything for me. And when I did try working, one can also include slave-like pay without recognition. So, yes, I am a dreamer, and can’t conform into the ”real” world.

For many years I had anxiety, or feared the anxiety – essentially every day, and my only safety was in talking with someone from the open psychiatry. But to them you’re just a one hour per week paycheck. You reveals secrets to them, and they happily jot them down in their journals. Then they give you pills which drives The Economy further.

Eventually though I got to meet an occupational therapist. She tried to activate me, and after a couple of failed attempts, I finally turned up at the first Clubhouse in Sweden. Ironically enough, it is situated in a spot which I often went past – I frequented restaurants and cafés almost next-door. That was before year 2012, and now, we have a young adults venture. So we hand out flyers from Fountain House just where I was before, all by myself, but I’m not alone anymore.

 

”You learn a lot about life here, it’s not completely sheltered, but mirrors the society without somewhat.”

 

In the beginning I was there a couple of days, then I decided that it wasn’t anything for me. This has happened many times before, because I have a hard time trusting people. It just so happens to be that they have a rule to call you whenever you’re away. So after a whole week of my cellphone buzzing I finally answered, and have stayed ever since. Why you might wonder? Because here I get to use both my geeky and creative skills, so my various addictions and my ”black thundercloud”-anxiety got reduced.

You learn a lot about life here. It’s not completely sheltered, but mirrors society without somewhat. Yet it can’t be easy all the time. And because I’ve lived so much of my life in front of a screen, I still have a lot to learn about people – to co-operate, to listen, to work, and to be on time – which Fountain House helps me with.

The time at FH I spend by being in the kitchen on sundays, reading poems at Radio Totalnormal, and try to heal both my mental and physical illness in the wellness-group.

Visste du att våra medlemmar arbetar motsvarande

48

halvtidstjänster varje dag

Om

  • Mobbing, datorer, kreativitet, psykiatri, vägen tillbaka. Det här är berättelsen om mig.