Jag hör röster som jag inte vet var dom kommer ifrån, det är svårt att koppla av och jag känner mig bevakad. Rösterna kommer alltid när jag är hemma i lägenheten och dom får mig att känna mig fängslad. Det som kan hjälpa är att skapa olika rutiner som gör att jag kommer hemifrån. Det kan vara att promenera ett par timmar några gånger i veckan eller att gå och simma på badhuset. Jag går även på en röst-grupp varannan vecka i Upplands Väsby som arrangeras av psykiatrin. Vi delar erfarenheter med varandra och utbyter tips och råd.
Det finns andra sätt som rösterna också hindrar mig. Jag har gått allmän media på Väddö folkhögskola där jag skrev mycket och skulle vilja utveckla det. Till exempel använda den fantasin som finns i sjukdomen till att skriva böcker och utvecklas som författare. Men rösterna sätter stopp. En gång skulle jag sätta mig på ett café och skriva om min sjukdom på uppdrag av psykiatrin men då hörde jag en kvinnlig röst som ville att jag skulle skriva en saga för småbarn istället.
För att skingra tankarna eller att tänka på något annat brukar jag åka till Fountain House. När jag träffar människor kan jag fokusera på samtalen med dem istället för de inre rösterna som vill nå mig. Jag trivs bättre på Fountain House än att gå ensam hemma i min lägenhet. Det känns skönt att vara bland personer som delar liknande erfarenheter.