Själv har jag tagit det lite lugnt idag, men Gunilla är plikttrogen och flänger omkring hela dagarna. Det är bra, både att jag ser efter mig själv och min förmåga och att hon suger ur allt som går av vår tid här.
På förmiddagen var vi båda några timmar på vår enhet och jobbade fram till förmiddagens diskussion. Diskussionen idag var ganska mycket en upprepning av tidigare om vad vi söker hos en presumptiv anställd. Vad ska vi leta efter där på anställningsintervjun?
Vad ska vi söka efter under provanställningen? En sak vi sa som viktig är att personen vi vill ha hos oss inte ska vara dömande och i stort behov av egenbekräftelse.
Vi talade om att hur hjälp utifrån, t ex från vården så lätt gör en beroende. Relationen på klubbhuset ska stärka mig istället att bli oberoende och kapabel att kunna stå på mina egna ben.
Jag drog liknelsen om mannen som ramlat ner i en stor grop. Han ropar på hjälp, nån som hör honom kommer fram till kanten och sticker ner en hand för att få upp honom. Det som händer är istället att han själv faller i - och ingen kommer upp. Ett bättre,
och mer klubbhuslikt, sätt är att själv ta sig ner i gropen, kanske med en stege eller ett fastsatt rep, och tillsammans ta sig upp.
Det förhållningssättet att hjälparen först kommer ner till min nivå innan hjälpen erbjuds är något jag så många gånger önskat inom vården där så mycket bygger på makt- och prestigebevarande!
Den fantastiska soliga eftermiddagen ägnade jag åt en promenad genom Central Park. Jag känner ett stort behov av att vara för mig själv ibland, för att ladda på mer energi i mina läckande batterier.
Efter dagens övningar drog Gunilla iväg på egna äventyr och berättade sen att hon snubblat in i en Apple-butik, där de säljer Mac-prylar. Oh pust, vilken tur att jag inte var med
-
det hade tagit hårt på min plånbok!